Skogsmulle

Tänkte jag skulle ge er en kort uppdate!
Nu gott folk är jag uppe i skogarna igen, Lycksele rättare sagt. kom i torsdagskväll. Tanke med denna tripp är att ta körkortet och rannsaka mig själv vad jag vill. Få se vad som händer och sker.
Blev lite kaos då jag kom men det känns lite bättre. Tanken med att vara tillbaks i denna håla fick mig att att spy nästan. Panik i första grad. För mkt negativt har man upplevt här. Får bygga upp lite nytt istället. Men det ska bli ändring. Vet inte riktigt hur länge jag stannar. Vissa kommer jubbla när jag dra. Och jag fick mig ett aggresivt moment en kväll då jag tänkte, vad fan ska jag acceptera och respektera personer då dom inte kan respektera mig? När personen inte behandlar mig väl eller låter mig va, varför ska jag ge den en tanke att jaja den är väl så. Men när personen inte kan tänka vad jag har gått igenom eller så utan tänker bara på sig själv så ger jag den noll respekt och tänker inte gilla läget. Lev ditt eget liv och lägg dig inte i mitt! sluta vara så jävla fixerad i andra.

Iaf helgen har varit lugn och skön. Har vilat upp mig så nu är det back to real life igen.
Gick förbi Hans-Ove ikväll (min lillebrors pappa, inte min!), har kännt han sen jag var 10 tror jag. Och jag är så stolt över honom. Han har klarat körkoret och varit nykter i 1 år och 3 månader. Så i chock blev jag och tänkte, fan så länge! till skillnad från min moder som inte klarar mer än 2 månader, men det var ju ett tag sen hon var det. Blir chockad om hon är nykter i 2 dagar. Träffade henne idag när jag, mormor och hans-ove drog till Ottos grav (min mormors "man") och jag kan säga att mamma var på en annan planet. Jag blev så arg så jag visste nästan inte vars jag skulle ta vägen. Hon är den enda som kan ta fram djävulen i mig. Men jag blev så äcklad när jag såg henne och tänkte fy fan att hon har sjunkit så lågt igen. Men detta är ju som vardagsmat för mig så jag är van. Men stackars lillebror då han får veta vem hans riktiga mamma är. Men det sjukaste är ju att sen jag var liten så har jag alltid veta vem min mamma är sjuk, en alkolist. Istället att dom skulle ha inbillat mig att dom har varit mina föräldrar och sen när jag blev äldre berättat att nej din mamma  hon är sjuk. Då hade jag brunnit av att dom skulle ha ljugit för mig. Så det tackar jag för! Men jag ser henne inte som min mamma, min mamma är död, hon finns inte längre.

Så ni tjejer därute med en riktig familj, njut förfan och ta vara på alla stunder. Var glad för det ni har. Ni vet aldrig då ni mister det.
Och någonting som har satt sig i min hjärna är : Man ångrar det man aldrig gjorde!

Oj vad djup jag blev. Men ibland så behövs det att skriva av sig.

Jo får inte glömma att berätta att jag träffade Sandra idag. For på bagis och tog en kaffe =) fan vad jag har saknat den tjejen kan jag säga. Så imorrn så blir det säkert en kaffe igen för hon är ledig.

Nej ska titta på two and a half men nu!

Hörs!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0